När man vill skydda och inte riktigt vet hur det ska gå till
Jag hade vansinnigt svårt att somna igår. La mig, snurrade, funderade, steg upp,
dumsurfade, la mig igen, snurrade, funderade. Måste ha somnat någon gång
såklart, men jag känner mig överkörd efter en dålig natt.
Allt möjligt snurrade i mitt huvud.
Framförallt en sak som rör StorA.
Han har under flera veckor varit svår att få till dagis.
När han väl är där går det bra, men han vill inte dit.
Jag har trott att det kan bero på att han förstått att jag och Lillebror gör saker
själva då han är på dagis. Men jag har också frågat han rakt ut när han
spontansäger efter hämtningar, eller på morgnarna, att han inte vill
på dagis "någon mer dag".
Svaret på varför har varit att han har ont i magen.
Ibland att det är tråkigt.
Återkommande har varit att det är en Pojke som "är dum och slår honom".
Igår kände jag att jag måste göra nåt så jag pratade med den fina personalen.
För det är ju så svårt att veta vad som händer där.
Har det varit en incident för ett år sen då den här
pojken slagit StorA? Tidsperspektiv och barn är ju sällan tillförlitligt.
Händer det jämt? Vad gör StorA själv?
Personalen hade inte sett nåt, men nu skulle de såklart hålla ett extra öga på
StorA och den andra pojke vilket gör att det känns lite bättre.
Det som gör mig så ställd är över hur FYSISKT ONT det gör i mitt mammahjärta
på tanken att min stora, lilla kille kanske blir utsatt för något sånt här och
exakt hur hjälplös jag känner mig.
Visst. Vi har pratat om att man ska säga nej. Att man ska hämta fröken.
Men sen då?
Antar att det är någonstans här jag ska försöka knyta ihop säcken,
men jag känner mig för splittrad i tanken för att göra det.
Idag är StorA ledig så han, jag och LillA ska ut på äventyr.
Jag hoppas ni får en fin dag!
♥
Frida
Förstår tankarna varför han inte vill gå o nått du vill veta så klart. Alla barn är inte dagisbarn i perioder o har man möjligheten vilket man som oftast inte har, låt honom vara hemma om han vill, de är en sån kort tid nu som han kan välja.
Hej!!
har ingen aning om vem du är utan trillade in hit av en slump=)
Funderar på att köpa en kamera och såg att dina bilder är SUPERFINA så min fråga till dej är vad du har för kamera?=)
kram
Sara: Jag ska se tiden an tänkte jag, men tack för inputen.
Elin: Vad trevligt med slumpartat besök! :) Jag är ju tekniskt imbecill och minne som Doris i "Hitta Nemo" men jag hade faktiskt ´postat om kameran här:
http://fridasfunderingar.blogg.se/2009/december/julklapp.html
Tack för komplimangen om bilderna och välkommen tillbaka :)
Hej! Hittade din blogg gnm din kommentar hos Isa och tycker att du skriver både roligt och klokt :-) Har hunnit läsa till inlägget där du funderar på att lösenordsskydda bloggen. Skulle vara tråkigt för mig som inte känner dig och därför aldrig skulle be om lösenordet även om jag nu är sugen på att börja följa din blogg och tänker läsa igenom fler gamla inlägg. Det är säkert fler som tänker som jag... Så det vore jättetrist om du stänger den - just my two cents! :-)
Ingela: Välkommen hit! Vad roligt att du sugen på att följa med, det gör mig glad! Just nu ligger tankarna på en lösenrodsskyddad blogg i träda och jag lovar säga till i god tid om jag skulle ändra mig. Nu är det ju så många av mina fina läsare som sagt "hej" så jag kommer att vara riktigt glad en lång tid framöver och således ser jag i dagsläget ingen anledning att stänga den. Återigen!Välkommen hit!
Som personal vet jag att de flesta barn går igenom perioder då ingenting fungerar. Ibland kan det vara så enkelt att de vill vara hemma. Låt han vara det lite då och då så kommer han att längta efter fröknar och andra barn. Fortsätter det en längre tid måste personalen lägga lite extra tid åt honom och även hålla ytterligare koll på vad som händer när han leker med andra. Det gör de redan i och med att du har talat med dem. Det är oftast ingenting att oroa sig över utan brukar gå över efter ett tag. Barn testar varandra och han kommer att bli ledsen över vad andra säger, men han kommer i sin tur att testa andra. Det viktiga då är att de lär sig hur man ska och inte ska uppföra sig och gå vidare. Mammahjärtat gör säkerligen så ont som det bara kan, men fortsätt att han en öppen och ärlig kommunikation med personalen och StorA så kommer det att ordna sig.
Fru Lejon: Tack för dina kloka ord. Just nu är han bara på dagis två dagar i veckan eftersom jag väljer att gå med honom och LillA på Öppna förskolan den tredje dagen han får vara där. Såvida han själv inte önskar dagis vilket faktiskt hände förra veckan. Personalen är toppen och jag hoppas och tror det kommer att lösa sig. KRAM!
Men huvva....förstår att ditt mammahjärta gör ont...
Hoppas det blir lättare snart och att han vill tillbaka till dagis jämt!
Många kramar!!!
Det är ju lugnt för stora A har en klok och förstående mor fastän hon är en....nä hon är en alldeles superbra mamma och jag har ju sett några genom åren. Bra att du lyssnar på din son, det kommer att lösa sig - en underbar mamma och bra personal= inga större problem! Förutom sen då när han får finnar och ngn tjej inte älskar honom tillbaka och allt det där som hela livet går ut på (oj oj nu ska jag ju inte få dig att gruva i förväg...) det ordnar sig kramar till dig, lilla A stora A och jättestora P :-D
Mammahjärtan får kämpa många gånger genom åren kan jag lova... Det var ingen tröst precis. ;) Men det jag ville säga är att det allra viktigaste är att vara lyhörd, "kolla i smyg" med de andra som verkligen är på plats och kan "fånga upp" och det har ju du gjort. Toppen! =)
Det mesta brukar ordna sig men vägen dit är ibland himla ond - för mammorna...
Kram på dig!