Det känns som maj flyger fram fastän den just startat.
Det känns som att tiden är för kort innan juni är här.
Det känns som om jag hela tiden säger hej då.
Det känns jobbigt att ta avsked.
Det känns jobbigt.
Det känns.


Men min verklighet består av det just nu.


Som vikarie vet jag att man glöms bort när man går vidare till annat.
Kanske skulle det kännas bättre om jag visste vad jag går vidare till.
För vidare måste jag, varken jag vill eller ej.
Jag vill inte, men har inget val.

Jag vill inte.
Det känns jobbigt att gå vidare.
Det känns jobbigt.
Det känns.


Jag fortsätter med farväl.
Ett långsamt farväl.