Även om man kommunicerar så....
StorA (lugnt): Jag vill va i fred.
LillA (ledset): Men jag vill va med dig.
StorA (allvarligt): Jag vill va ifred!
LillA (tydligt): Men jag vill va med dig!
StorA (höjer rösten): Jag vill va i freeeeed!
LillA(höjer rösten):Men jag vill va med diiiig!
StorA (skriker): JAG VILL VA I FREEEEEEEEEED!
LillA (skrikande): MEN JAG VILL VA MED DIIIIIIIIIIIIIIIIIIG!
Pang.
Dörren stängs.
Maken håller på att skratta ihjäl sig, och jag kan inte låta
blir att fnittra.
LillAs kommentar när han hör oss?
Ett förnärmat"Det är inte roligt".
Förlåt kära barn. Förlåt!
Men det var baske mig klart underhållande....
Ingen slår mosters GPS
StorA (ropar från hallen):
Mammaaa! Jag har blivit bjuden på kalas! Ett bowlingkalas!
Jag åker med Moster Anna!
Jag: Kul! När är det?
StorA (exalterad) :Jag vet inte!
Jag: För vem är det?
StorA (lika exalterad): Jag vet inte!
Jag: Har du fått någon inbjudan på papper då?
StorA (går upp ett ljus): Jååååå! Vänta!
Springer mot mig med lappen
StorA: Titta! Det är för X och XX. Ett bowlingkalas!
Du vet som jag var på förra gången när han fyllde sju.
Jag: Och du åker med moster Anna?
StorA(tycker jag är extremt jobbig) : Jaaaaaa!
Jag: Har du träffat henne på fritte idag och ni bestämde det?
StorA( tittar på mig som jag den mest korkade i världen):
Nääää! Men hon hittar ju dit så då åker jag med henne.
Så.
Min egen son tror inte att jag hittar till Bowlinghallen bara för
att min syster skjutsade dem (StorA och kusinen) till ett Bowlingkalas.
För ett år sedan.
Nästan så jag måste skjutsa trots sjukdom bara för att bevisa motsatsen....
Nu ska jag fortsätta vila mig i form.
Vill bara må bra och jobba, inte ligga hemma och må dåligt.
Och ha tråkigt.
Hur går det med boktipsen? (se nedan, och sen lite längre nedan)
Precis där! Stopp!
Jag behöver fler!
Hörde jag vabbuari? (del två)
LillA återhämtade sig fort från den onmämnbara sjukan.
Än har ingen mer trillat dit.
Maken är fortfarande sjuk, febrig och förkyld.
För en stund sedan klockade LillA in på en feber av 38,9,
vilket är väldigt högt för att vara honom.
Inte konstigt att han är lite loj idag.
Och nej.
Han hade ingen feber i onsdags, det kollade jag.
Så sjukstugan fortsätter här helt enkelt, men
vi har det ändå ganska bra.
LillA älskar den febernedsättande medicinen
eftersom den smakar jordgubb så han blev
superlycklig då han hade feber.
Exakt ett år sedan denna bild på sjuk LillA togs.
Som kuriosa kan nämnas att jag vabbade för
LillA:s räkning exakt samma datum ifjol.
Tydligen tar vi det där med att förstärka statistiken
för "vabbuari" på största allvar *nickar lite*
Ha en trevlig helg allihopa och hoppas ni får vara friska!
Den som ingen nyckel har...
Föreställ er detta.
Frun i huset jobbar, äldste sonen är på skolan.
Maken, tillika pappan i huset är hemma med tvååringen.
Han går ut i garaget för att ställa in en tom bensindunk i bilen eftersom
han planerar att fylla på den i samband med att äldste sonen ska hämtas.
Med tanken på mannens minne kan det vara en bra idé.
Då han ska gå in i huset igen upptäcker han att tvååringen låst ytterdörren.
Extranyckel tänker ni? Men nej. Någon sådan har vi inte gömd.
Maken står då och skriker genom dörren åt lille sonen att han ska
komma till dörren för att släppa in sin pappa.
Det kan tilläggas att han står där ute i snöstormen barfota
i foppatofflor, Enligt uppgift hade han i alla fall kläder på sig.
Det är ju inte säkert med kalsongmannen om jag säger så.
Maken märker att LillA försöker öppna, men lyckas inte.
Han ropar åt sonen att hämta en pall.
Sonen är vid det här laget hysterisk och hittar ingen pall.
Maken instruerar hur han ska öppna, säkert väldigt lugnt
och pedagogiskt. Jäääättelugnt och pedagogiskt.
LillA är ju ett begåvat barn så tillslut går det och
att låsa dörren är numera "Ajja bajja".
Och pallen han inte hittade?
Den stod precis bakom honom i hallen......
Han som har nyckeln till pappans hjärta. Eventuellt.
Dagens överraskning!
Vabbdag nummer fyra och febern är kvar för Lilleman.
Han är dock väldigt pigg mesta av tiden, för att sen somna i soffan
på eftermiddagen. Inte så likt honom om jag säger så....
Även en vabbande mamma måste dock får duscha.
Det gjorde jag idag.
LillA satt och såg på film.
Jag: Jag går och duschar nu
LillA(glatt): Okej mamma!
Jag går in i badrummet
Tassande fötter hörs efter några sekunder
LillA (glatt) : Vad ska du gööööra mamma?
Jag(neutral): Jag ska ju duscha!
LillA(lika glad som för favoritjulklappen) : Ska du dusssja?
Jag: Ja. Gå och se filmen vetja!
LillA (ivägskuttandes): Okej!
Jag börjar duscha.
30 sekunder passerar. Max.
LillA (gläntar på dörren): Vad gööör du mamma?
Jag (tålamodig som få): Jag duschar ju
LillA(springer iväg) : Okej. Vänta här mamma!
LillA (ropandes): Blunda mamma!
Jag (blundar inte men ser ju inget ändå eftersom han är i sitt rum): Okej!
LillA (ropandes): Blunda då mamma! Jag har en öööverraskning!
Jag (ljuger igen): Okej
Skuttande steg hörs
LillA(superexalterad): Okej mamma! Nu kan du titta! Överraskning!
När jag kikar fram bakom draperiet inser jag att någon kikar tillbaka.
I dubbel bemärkelse.
Jag viker mig av skratt. LillA är supernöjd att jag är så glad för "överraskningen".
Avd: Saker man kommer undan med när man är två år men inte 22.
Vill man vara fin...
...brukar man få lida pin.
I torsdags när jag inkasserade min julklapp från föräldrarna och besökte Salong SHI var det inte sant. En basic ansiktsbehandling som inkluderade massage var rena himmelriket!
Idag tvingade sjuklingen LillA mig att leka med hans julklapp.
Det, mina vänner, gjorde att jag förstod ordspråket. Att leka skönhetssalong är för mig en riktig pina!
Tortyrredskap?
Än den ena, än det andra
Maken har slutat sitt extraknäck som vakt efter att ha hållit på i ca 14 år.
Jag ser fram emot mer tillsammanstid på helgerna. Igår var första lediga kvällen. Det firade han med att gå och lägga sig kvart i åtta. Inte ens LillA hade lagt sig då.
Jag och StorA försökte oss på Skip-bo och nu har jag fått experthjälp av min bloggvän Malin eftersom jag förstod minimalt.....
Idag gör jag och kidsen en efterlängtad utflykt till stadens lekland. De roar sig med andra barn och jag tar det lugnt men vinkar och ler vid rätta tidpunkterna.
För övrigt så känna det som barn tar till sig budskapet i vissa låtar mer än andra. Kul har de ju i alla fall!
Jag bygger bygger upp...
Ekorrn satt i granen, skulle skala kottar
Jag och Maken var på bio i förra veckan.
På väg mot stan passerar vi en av stadens fabriker.
Det luktar inte alltid nyponrosor när man åker förbi.
Det gjorde det inte denna gången heller, något som
LillA poängterade.
LillA (håller sig för näsan): Bläääää! En ekorre har bajsat!
(Den ekorren skulle inte jag vilja träffa på)
Vi skippade tydligen det....
Vi spelade UNO igår. Igen.
Jag upplyser Maken om att det visst ska finnas ett liknande spel
som heter Skip-Bo.
StorA säger inget, men lämnar bordet.
Han återvänder snabbt.
Med en oöppnad Skip-Bo som han tydligen fick när han fyllde år.
Tur man är en sån uppmärksam förälder.....
Julklappen som framkallar vackra leenden!
Aldrig har StorA varit så lycklig som ikväll då vi borstade tänderna med nya tandborsten han fick av tomten.
Det kan dock bero på att den pojken är kittlig exakt överallt....
StorA kontrar (Arots rartnok)
Trots att LillA äger en Pippidocka har det uppenbarligen gått
honom spårlöst förbi att hon är starkaste tjejen i hela världen.
Jag berättade detta för StorA vid läggdags.
Han kontrade med att han hade lärt sig att säga sitt namn baklänges.
Sen tvingade han mig att säga en massa namn på det sättet, och
det blev många hjärtliga skratt.
StorA (skrattande): Säg Pippis namn
Jag (nöjd över att slippa fuska genom att skriva ner det): "Ippip!
StorA(inte riktigt nöjd). Hela namnet menade jag!
Och ja.
Jag tragglade mig igenom Pippiotta Viktualia Rullgardina Krysmunta
Efraimsdotter Långstrump.
StorA skrattade så han kiknade.
Världens bästa LillA!
LillA och jag är i köket.
På bordet ligger min iphone, och ur den strömmar tonerna till
Bamses signaturmelodi. Vi sjunger med.
Jag: Vem är världens starkaste björn?
LillA (glatt ropande): Bamseeeee!
Jag: Vem är världens starkaste tjej!
LillA (glatt ropande): Farmoooooor!
Surprises just keeps coming!
Döm om min förvåning när jag gick nerför trappen på restaurangen,
och svängde runt hörnet. Där satt mina föräldrar, lillasyster, svärmor
och storasyster med make och barn och ropade "Surprise".
Middagen blev om möjligt ännu bättre när man fick fira med alla man
tycker mest om i hela världen!
Idag har jag, Maken och pojkarna varit på stan.
StorA hade en del pengar sen han fyllde år, så han ville verkligen på dit!
Leksaksaffären och spelbutiken fick sig varsitt besök, om än det inte
blev affär på båda....
Dessutom besökte vi nyöppnade Åhlens.
Där hittade sonen ett monster han vill ha.
Han kom till mig och frågade om han fick köpa den.
Fråga pappa, svarade jag eftersom jag höll på att kolla på barnkläder.
Monstret inhandlades och väl hemma upptäcker jag att det är
ett sånt där monster som rapar, fiser, härmas och allmänt lever om.
Jag grymtar lite om att det kanske inte var så bra att han fick köpa det.
Maken svarar då att jag hade sagt att att sonen fick köpa den varpå jag
replikerar att jag bad sonen fråga honom,
Sonen hade helt sonika sagt att han fick köpa den för mamma.
Och nej.
Den förslagne sonen var faktiskt inte Stor, utan LillA, två och ett halvt år.
Han behärskar uppenbarligen konsten med att spela ut sin föräldrar
mot varandra redan nu....
Nöjd kille sover med monstret (som tack och lov har en avstängningsknapp)
Ens högsta önskan kan vara den mest oväntade...
Vad skulle du säga är din högsta önskan?
StorA avslöjade sin ikväll.
StorA(med en bekymmersrynka i sin vackra panna):
Jag har en högsta önskan!
Jag: Jaha!? Vad är det?
StorA (suckande): Den kommer aaaaldrig att slå in.
Jag: Du behöver inte säga vad det är om du inte vill.
StorA: Det är okej. Jag kan säga det...
(tar ett djupt andetag och säger med eftertryck)
Jag önskar att det inte fanns några mattor i hela världen.
Jag (försöker kväva ett fniss): Varför det?
StorA (dröjer lite med svaret):För man kan liksom inte bygga lego på en
sån vet du. Det blir liksom för mjukt....
Jag erkänner härmed att detta är en arkivbild
Idag är ingen bra dag att fotografera på.
Det finns för mycket lego på golvet så jag klassar det hela som
"osäker arbetsmiljö"....
Lördagskväll
Gårdagen var riktigt tung, eftersom eftermiddagen innebar begravning
och minnesstund. Många tårar och en del skratt, precis som det ska vara.
Idag har varit en skön slappardag.
Maken är bortrest, men jag och grabbarna har varit oväntat sams
med tanke på att LillA är i en trotsperiod.
På eftermiddagen kom svärmor och var med oss, och sedan kom
även lillasyster på besök.
Hon och jag har sett "Skönheten och Odjuret" med småkillarna, och
sen bestämde vi lite spontant att hon ska sova över.
Dessutom har jag henne att tacka för bloggens nya design.
Göra bilder och sånt kan jag göra,men inte lägga in...
Tack syrran!
Nu ska vi fortsätta se Körslaget!
Syrran och StorA (i sin onepiece) kramas lite så här på lördagskvällen.
6 år!
Det är idag sex år sedan denna lille kille kom till världen!
StorA har verkligen blivit STOR!
Många av er får njuta av hans klokhet och roligheter här via bloggen.
Då ska ni veta att jag tyvärr inte kommer ihåg hälften av allt han säger!
Hipp hipp hurra säger jag till mig stora kille idag!
♥ ♥ ♥ ♥
Två själar, en tanke
StorA och jag ser på Körslaget.
Anders Bagge visas i bild.
StorA: Är det där pappa?
Hehe
Hehehe
Hehehehehe
Artig sorti
Fotbollsäsongen för StorA är över för detta år.
Det återstår att se om han kommer vilja spela nästa år.
Han har glatt konstaterat att han nästan lärt sig stå på händer.
Detta har han(i princip) uteslutande övat på på fotbollsplan,
med fördel under pågående match.
I söndags var det avslutning med match mot föräldrarna.
Maken hade gett mig stränga order att inte deltaga.
Det brydde jag mig inte om.
Inga skador ådrogs så jag har klarat mig från upptäckt, och Maken
läser bara här när han är extremt uttråkad så jag räknar kallt
med att klara mig även efter att jag skrivt detta.
Efter matchen bjöds på burgare och vi hade det väldigt trevligt,
både spelare, ledare, föräldrar och syskon.
När det var dags att avrunda ber jag honom gå förbi sina två tränare
och tacka för säsongen.
StorA stegar fram med långa steg, räcker fram höger hand och tackar artigt för i år.
Jag vet inte vem som lärt honom detta, men jag är imponerad över den killen!
Festival i stan
Det har varit festival i stan.
Piteå Dansar och Ler, eller PDOL, som nästan alla säger.
Jag besökte den i torsdags (därav min något avslagda attityd på fredagen).
Trevligast var allt folk som jag umgicks med, och träffade på i vimlet.
Musikmässigt var det här första gången jag inte hade någon artist jag ville se.
Helt ärligt så visste jag inte vilka hälften var....
Igår spenderade jag och barnen ett par timmar i solen på festivalområdet
Med oss hade vi fina moster/lillasyster som tryggt guidade barnen
bland allehanda åkattraktioner. En lugn lunch, och en fika hann vi också med.
Dessutom han vi med gråt och tandagnisslan på grund av att LillA inte
riktigt förstår det där med "nu har vi åkt klart", och StorA blev biten av en
surpuppa precis innan lunchtid. Jag och syrran höll dock humöret uppe,
och det botade allehanda sura miner.
På kvällen bjöd vi in oss till storasyster med familj och fick förutom trevligt
sällskap även nybakt sockerkaka.
Ni hör väl att det var en bra dag?!
Pausunderhållning
StorA och jag hade en mysig stund innan sängdag igår.
Det innefattade lite sång, försök till vissling och skrattanfall.
Mitt i detta lägger han av värsta fisen.
Den stank i hela rummet.
Ännu mer gapskratt.
Jag (flämtande efter luft): Måste du bajsa?
StorA (flämande efter luft): Nääääää
Jag (kan inte andas av många anledningar): Fyyyyy vad det luktar. Uäääääk!
StorA gapskratter supernöjt
StorA( ställer sig upp):
Mamma! Jag måste bajsa. Ligg kvar i sängen och prata med Gud.
