I swear to tell the truth, the whole truth and nothing but the truth
Vi skulle äta glass för ett par dagar sen. Vilket vi gjorde.
Jag hade kunnat skriva nåt sånt här:
"For med Maken och barnen och ät mjukglass på kvällskvisten.
Det kändes som sommar".
Det hade varit sant (till en viss del).
För hela sanningen var att StorA började storgråta och gnällde då han för
ändrade glassval två gånger, och sedan inte sa till i tid så han fick en våffla
istället för en strut. Gråtilet höll i sig i flera minuter.
Under tiden slabbade LillA med glassen och avslutade
med att blåsa på den så det flög mjukglass åt alla håll, och även på mina kläder.
Maken satte sig och surfade/sms:ade med mobilen och solen gick i moln
så det blev kallt som attan.
Men hey?
Det är väl sommar det också.
Här borde det naturligtvis varit en bild på en glass. Helst från
aktuella tillfället. I vår familj hinner man dock aldrig fotografera
en glass innan man äter den (alternativ sprayar den över sin mor)
Undrar hur länge intresset håller i sig?
StorA fick sig en ny hobby häromdagen.
Idag testade lillebror densamma och ville bara fortsätta.
Hoppas intresset för just den här hobbyn håller i sig i minst 18 år till.
Idag testade lillebror densamma och ville bara fortsätta.
Hoppas intresset för just den här hobbyn håller i sig i minst 18 år till.
Korrekt?
För många, många år sedan skulle vi bege oss ut på husvagnssemester.
Medan mamma och pappa var inne och handlade på "Lillkonsum" passade
jag på att lära min lillasyster en direkt opassande låt (Du ska få kalsonger blå),
samt den väldigt passande, men oändligt långa "Vår tupp är död".
Den senare sjöng vi på hur länge som helst, eftersom man med fördel
ska framföra den i kanon. Till och med mamma och pappa hängde på,
även om jag nu som vuxen förstår att de nog blev förbaskat less på den.
Åren har gått.
Nu är det lillasyster som tagit över taktpinnen.
Än så länge håller hon "Kalsonger blå" för sig själv (fast jag misstänker
det är bara en tidsfråga). Däremot har hon lärt barnen "vår tupp är död",
som de tokgillar. Framför allt LillA går igång på den.
Sjunga hönan! säger han uppfodrande.
Han är verkligen sin fars son.
I hans version av "Gullefjun" säger ankan kvack kvack i slutet.....
Så där ja!
StorA vet vad han vill bli när han blir stor.
Han ska bli frisör.
Dessutom bad han igår om att får "klackeskor".
Det ska han få, bara jag ids fara och handla.
Vi var och åt på ett lokalt matställe häromveckan.
StorA och jag sitter på samma sida om bordet.
StorA(samtidigt som han pekar): Titta på han mamma!
Jag: Man får inte peka StorA
StorA (forsätter peka): Men titta på honom då?!
Jag: StorA! Man får inte peka
StorA (oförstående): Varför får man inte peka?
Jag: En del tycker det känns obehagligt, men du kan säga
vad du ville jag skulle veta.
StorA: Jag ville bara säga att jag tycket den där killen var vacker.
Vad LillA vill bli undrar du?
Ballerina.
Igår kunde man dock lätt tro att de har tänkt bli professionella
klätterapor såsom de höll på med min fina vän K.
Jag tror dock att hon hade det lika roligt som barnen.... ;-)
Vi borde nog döpt honom till "Dennis-Emil"
Jag hann ringa till nätleverantören och felanmäla innan jag upptäckte den
egentliga anledningen till att varken internet eller hemtelefonen fungerade.
Det är roligt med tvååringar...verkligen....jätteroligt.
Nya tider
Midsommarafton var precis så där härlig som man önskat.
Några personer fattades pga sjukdom, men det kan man inte göra nåt åt.
Det enda vi kunde klaga på är myggen, och då vet man att det varit en bra dag!
Barnen är oförskämt pigga just nu kan jag konstatera.
Medan jag skriver ser jag dem genom altandörren, då de kör
omväxlande bobbycar och cykel ute på altanen.
Själv är jag jättetrött, och Maken har somnat om.
En ny företeelse har börjat visa sig i vårt hem,
"Komma in till mamma och pappa okristligt tidigt på morgonen och sova där".
Jag känner att det inte får bli en långvarig tradition.
LillA var åtminstonde supertrevlig igår.
Ville vi skulle sjunga, vilket vi gjorde alla tre (ja, även Maken klämde i).
StorA sov fortfarande i sin säng då.
Jag: Tänk dig när de blir tonåringar! Då sover de på dagarna, och är uppe halva
nätterna, så då får vi sova ut!
Maken: Ja, oh så underbart!
Jag: Fast då är du ju så gammal så då kan du väl inte sova länge på morgonen...
Maken: .......
Är det bara i vår familj det är så här?
StorA kommer och lägger sig i min famn.
Tänk dig en femåring som ligger som en bebis.
Och snyftgnäller.
Han har ont i naglarna säger han.
Jag: Då måste du sluta bita på naglarna...
StorA (snyftgnällande dramatiskt): Jag kaaaaaan inte!
Jag: Det är bara du som kan sluta. Jag kan inte hjälpa dig.
Maken (lägger sig i): Vi får väl he lim på dina händer
StorA (börjar gnällgråta och blir upprörd): Nä då fastnar mina tänder!!!!
Fem minuter senare yttras orden:
"Förlåt för att jag kastade min prutt i ditt ansikte".
Från Maken. Till (en inte så glad) StorA.
Ibland känns det som jag är den enda vuxna i det här hushållet....
En liten indikator måntro?
Du kan ana att du läst för många Margit Sandemo-böcker på raken då hör dig själv säga till dina barn att ni ska " tala samman" då du vill ha en pratstund med dem....
Sista dagen
När StorA går in genom förskoledörren idag är det en
händelse som upprepats otaliga gånger sedan 2008.
När han går ut är det för sista gången.
Idag är sista dagen på "dagis".
Till hösten börjar han skolan.
Jag fattar inte var tiden tog vägen!
Kanske är han själv lite spänd?
Han vaknade före fem i morse.
Nu har han och lillebror disco i hans rum, och
han har redan hunnit fråga otaliga gånger om vi ska åka snart.
händelse som upprepats otaliga gånger sedan 2008.
När han går ut är det för sista gången.
Idag är sista dagen på "dagis".
Till hösten börjar han skolan.
Jag fattar inte var tiden tog vägen!
Kanske är han själv lite spänd?
Han vaknade före fem i morse.
Nu har han och lillebror disco i hans rum, och
han har redan hunnit fråga otaliga gånger om vi ska åka snart.
LillA Picasso. Del två.
Han har gjort det igen.
Maken hade glömt en märkpenna framme.
Jag var inlåst på toan.
Ligisten Picasso satte igång.
Han vandaliserade målade på följande ställen:
På toalettdörren
På tapeten bredvid toalettdörren
På byrån där själva pennan hittades
På pallen han använde för att komma åt sagda penna
På tapeten bredvid garderoberna
På en av garderoberna
På köksbordet
På sin matsalsstol
På vitrinskåpen.
På sitt golv (två ställen)
På väggen
På sin dörr
På diverse gosedjur.
På sin docka
På sin spis
På sin matta
På en av de nylackerade innerdörrarna
På sig själv.
Jag blev helt galet ursinnig.
På mig själv som inte hade koll.
På Maken som lämnade en sådan penna framme
På LillA som borde lärt sig nåt sen förra gången.
Jag fick panik då jag inte fick bort på varken dörrar eller tapeter.
Hittade en flaska aceton från 1800-talet.
Tack och loooooov funkade det hyfsat.
Tyvärr funkade det inte helt på innerdörren.
Mjukisdjuren/dockorna går heller inte att göra nåt åt
för acetonen tog slut. Att jag hade någon hemma är ett smärre mirakel.
Ska inte kreativitet vara bra för hälsan?
Det var då definitivt inte bra för mitt blodtryck.....
Maken hade glömt en märkpenna framme.
Jag var inlåst på toan.
Ligisten Picasso satte igång.
Han vandaliserade målade på följande ställen:
På toalettdörren
På tapeten bredvid toalettdörren
På byrån där själva pennan hittades
På pallen han använde för att komma åt sagda penna
På tapeten bredvid garderoberna
På en av garderoberna
På köksbordet
På sin matsalsstol
På vitrinskåpen.
På sitt golv (två ställen)
På väggen
På sin dörr
På diverse gosedjur.
På sin docka
På sin spis
På sin matta
På en av de nylackerade innerdörrarna
På sig själv.
Jag blev helt galet ursinnig.
På mig själv som inte hade koll.
På Maken som lämnade en sådan penna framme
På LillA som borde lärt sig nåt sen förra gången.
Jag fick panik då jag inte fick bort på varken dörrar eller tapeter.
Hittade en flaska aceton från 1800-talet.
Tack och loooooov funkade det hyfsat.
Tyvärr funkade det inte helt på innerdörren.
Mjukisdjuren/dockorna går heller inte att göra nåt åt
för acetonen tog slut. Att jag hade någon hemma är ett smärre mirakel.
Ska inte kreativitet vara bra för hälsan?
Det var då definitivt inte bra för mitt blodtryck.....
Regnet skapar oväntad nostalgikänsla
Jag är nyss inkommen efter en improviserad utestund med barnen.
Jag har glömt regnkläderna på dagis, så det blev att köra efter devisen "man tager vad man haver". I omatchade, och i vissa fall, för små kläder begav vi oss ut. Barnen var lyckliga och jag härdade ut.
Nu sitter jag i soffan och kommer på mig själv med att längta efter den varma chokladen med tillhörande limpsmörgås som mamma alltid serverade efter matcher/ träningar som genomförts i regnigt väder. Det, mina vänner, var gott på alla sätt och vis!
När minnet sviker
Vid frukostbordet käbblar smågrabbarna.
Jag gör smörgås inne i köket.
StorA (vänder sig förtvivlat till mig): Varför säger LillA nej hela tiden?
Jag(med ett litet leende): För han är i den åldern.
Jag(sneglar mot StorA och förtsätter): Jag kände en kille som brukade vara likadan...
StorA(med rynkad panna): Pappa eller?
Pojken i sjukt omatchade kläder kan vara den som avsågs.
Jag gör smörgås inne i köket.
StorA (vänder sig förtvivlat till mig): Varför säger LillA nej hela tiden?
Jag(med ett litet leende): För han är i den åldern.
Jag(sneglar mot StorA och förtsätter): Jag kände en kille som brukade vara likadan...
StorA(med rynkad panna): Pappa eller?
Pojken i sjukt omatchade kläder kan vara den som avsågs.
Jag försöker vara fin....men.....
Måndag kväll.
StorA sitter nära.
Stryker sig mot mig.
Drar tillbaka handen och säger med rynkad panna:
Är dina stickiga ben dina hemliga vapen?
StorA sitter nära.
Stryker sig mot mig.
Drar tillbaka handen och säger med rynkad panna:
Är dina stickiga ben dina hemliga vapen?
LillA Picasso?
Jag var på ett möte i onsdags och mottog följande sms av Maken under kvällen:
Om StorA var orolig igår då han kastat upp skorna på taket, så vet jag inte hur LillA ska känna sig, borde vara som Al Qaida.
Han har gått lös med en svart märkpenna på följande ställen.
Tapeten vid spegeln..
Lådorna på dator bordet
Bordet i mittenrummet
Dörrlisterna in till köket
Spegeln
Soffan i mittenrummet
Och sist men inte minst bägge nysprutlackerade dörrarna.
Gissa om jag är upprörd.
//Lätt upprörda maken
Tur min man är bättre än VIM på fläckborttagning, för han fick bort allt innan jag var hemma.
För er som undrar så ja, han såg på TV under tiden brottet begicks. Å andra sidan var det detsamma som LillA också "låtsades" göra.
Gråt utan tandagnisslan, bara lite gnissel i maskineriet....
Jag var på fotbollsmöte för StorA häromdagen.
Han har läääängtat efter sommar och fotbollsträning.
Jag kom hem precis innan läggdags och vi mös litegrand.
Jag (glad i hågen): Vet du? Jag har varit på möte för föräldrar
som har barn som vill börja spela fotboll, och det blir ett
lag för dig i år.
StorA börjar storgråta.
Inte riktigt den reaktion jag hoppats på.
Jag( förvånad): Men gubben? Vad är det?
StorA (hulkande): Jag viiiiill inte spela fotboll!
Jag (inte så ärligt): Men om du inte vill så måste du inte.
Fast jag trodde du ville. XX föräldrar var där så han ska spela, och
NN:s föräldrar.
StorA(lugnare): Var LL:s pappa där?
Jag: Nä, men hans mamma. Plus att jag kommer vara på alla träningar.
StorA: Då vill jag spela.
StorA börjar storgråta igen
Jag (förvånad): Vad är det nu då?
StorA (krokodiltårsgråtandes): Jag viiiiill inte ha några fotbollskor
Jag: Det behöver du inte, det går så bra med joggingskor
StorA börjar gråta i epitet med Niagarafallen
Jag (helt ställd): Men vad är det nu då?
StorA (får Lille Skutt att framstå som subtil): Jag har kastat upp
mina joggingskor på taaaaket!
Jag(inte beredd på detta): På taket?
StorA nickar.
Jag: Men de kan vi ju ta ner. Lugna dig, det är ingen fara!
Men det är ju bra om du inte kastar upp dem nåt mer.
Och visst.
Det låg en joggingsko och en foppatoffla på taket som Maken fick hämta ner.
Slutet gott, allting gott.
Det blir fotboll. Så det så!
Han har läääängtat efter sommar och fotbollsträning.
Jag kom hem precis innan läggdags och vi mös litegrand.
Jag (glad i hågen): Vet du? Jag har varit på möte för föräldrar
som har barn som vill börja spela fotboll, och det blir ett
lag för dig i år.
StorA börjar storgråta.
Inte riktigt den reaktion jag hoppats på.
Jag( förvånad): Men gubben? Vad är det?
StorA (hulkande): Jag viiiiill inte spela fotboll!
Jag (inte så ärligt): Men om du inte vill så måste du inte.
Fast jag trodde du ville. XX föräldrar var där så han ska spela, och
NN:s föräldrar.
StorA(lugnare): Var LL:s pappa där?
Jag: Nä, men hans mamma. Plus att jag kommer vara på alla träningar.
StorA: Då vill jag spela.
StorA börjar storgråta igen
Jag (förvånad): Vad är det nu då?
StorA (krokodiltårsgråtandes): Jag viiiiill inte ha några fotbollskor
Jag: Det behöver du inte, det går så bra med joggingskor
StorA börjar gråta i epitet med Niagarafallen
Jag (helt ställd): Men vad är det nu då?
StorA (får Lille Skutt att framstå som subtil): Jag har kastat upp
mina joggingskor på taaaaket!
Jag(inte beredd på detta): På taket?
StorA nickar.
Jag: Men de kan vi ju ta ner. Lugna dig, det är ingen fara!
Men det är ju bra om du inte kastar upp dem nåt mer.
Och visst.
Det låg en joggingsko och en foppatoffla på taket som Maken fick hämta ner.
Slutet gott, allting gott.
Det blir fotboll. Så det så!
Kreativt?
Det är ju inte så att det saknas väskor hemma hos oss om jag säger så men, men....
Den försvunna diamanten
Jag och barnen har haft en väldigt bra dag idag.
Vi har hängt en hel del med mamma/mormor och även med syster/moster.
StorA köpte lego och byggde ihop det hemma hos mormor.
Såklart glömdes en del kvar konstaterades det under gråt idag när vi kom hem.
Jag sms:ade mamma som skulle hålla utkik och, javisst, hon hittade den försvunna "diamanten".
Jag (läser sms:et): Mormor har hittat Catwomans diamant.
StorA(tittar upp): Har hon?
Jag: Japp, den var i vardagsrummet. Jag skriver attt du blev glad.
StorA (rynkar pannan): Men mamma! Jag blev ju inte glad.
Jag blev ju bara pyttelite lycklig...
Lite vemodigt....
...är det att det återigen händer nåt så man påtagligt påminns om att bebistiden är förbi.
Det är både lite tomt, och i ärlighetens namn, skönt på samma gång.
Det är en balansgång...
...det här med barns lekar.
Å enda sidan får man inte slåss.
Å andra sidan slåss LillA ändå.
Å tredje sidan så står StorA och ropar "slå mig".
Det enda jag vet är att tillslut gör någon illa sig så
jag fortsätter att säga nej till sådana lekar.
Det är dock svårt att få StorA att förstå att han inte kan
hålla på att säga så till lillebror, eftersom den yngre inte
vet när lek och allvar har sin början och slut.
Solen skiner idag och strax ska vi gå ut har jag bestämt.
Igår regnade det och jag jobbade hårt för att lära LillA
frasen "Maskar blä" eftersom han envisades med att försöka
stoppa upp dem mot munnen heeeela tiden.
Tillslut gick det in.
Fast då hittade han på att han var rädd för dem istället.
Ibland önskar jag han var lite mer mellanmjölk.
Ni vet.
I Sverige är lagom bäst. I andra länder är bäst bäst, men i
Sverige är lagom bäst (som GAS så fin uttryckte det).
Men i en tvåårstrotsig kropp är det av eller på.
Det går det också.
Bäst att sluta nu, när jag surrat lagomt...
Å enda sidan får man inte slåss.
Å andra sidan slåss LillA ändå.
Å tredje sidan så står StorA och ropar "slå mig".
Det enda jag vet är att tillslut gör någon illa sig så
jag fortsätter att säga nej till sådana lekar.
Det är dock svårt att få StorA att förstå att han inte kan
hålla på att säga så till lillebror, eftersom den yngre inte
vet när lek och allvar har sin början och slut.
Solen skiner idag och strax ska vi gå ut har jag bestämt.
Igår regnade det och jag jobbade hårt för att lära LillA
frasen "Maskar blä" eftersom han envisades med att försöka
stoppa upp dem mot munnen heeeela tiden.
Tillslut gick det in.
Fast då hittade han på att han var rädd för dem istället.
Ibland önskar jag han var lite mer mellanmjölk.
Ni vet.
I Sverige är lagom bäst. I andra länder är bäst bäst, men i
Sverige är lagom bäst (som GAS så fin uttryckte det).
Men i en tvåårstrotsig kropp är det av eller på.
Det går det också.
Bäst att sluta nu, när jag surrat lagomt...
Rymmaren!
Det verkar inte finnas någon hejd på LillA i dag.
Han vägrade somna när det var dags för en tupplur.
Helt plötsligt kommer han springande till vardagsrummet.
StorA sitter oskyldigt i sitt rum och har således inte lyft ur honom.
Jag bär tillbaka honom.
Han är aaaaaarg och ledsen.
Förklarar att man inte får klättra ur sängen.
Det blir lugnt och tyst.
Jag tror han somnat.
Smyger mig dit.
Då går ungen omkring i rummet.
Jag lägger tillbaka honom.
Nästa gång jag går in har två mjukisdjur plötsligt hamnat i hans säng.
Antagligen har han klättrar ut, och tillbaka, med sina mjuka kompisar.
Somnar gör han efter en stund.
Jag hör när han vaknar och smyger dit och får då se hur han gör.
På en sekund är han över och nere på golvet.
Ljudlöst dessutom.
Nämnde jag att vi ska byta till juniorsäng nu?
Det är snart dags att lägga LillA för natten. Således förbereder jag
mig för kvällspasset i mitt nya liv som fångvaktare.