Denna gång blev det inte Dennis i alla fall....
Nu har StorA bytt namn igen.
Tydligen är hans "fult".
Jag: Men vad vill du vi ska kalla dig då?
"Killen tidigare känd som StorA" (kort tankepaus):
Jaaa.....ni kan väl kalla mig "Hjärtat".
Sötunge!
Vem bestämmer egentligen?
LillA är sällskapssjuk och ringer till mormor och ber henne komma tilll oss.
Mormodern säger att hon måste kolla med morfadern när han kommer hem
från jobbet. LillA nöjer sig då inte med det utan envisas med att ringa till morfar.
När morfar svarar säger han däför glatt:
Hej morfar! Får mormor vara hos oss?
Ungefär där kapsejsar hans mor, far och bror av skratt och
även den ömma morfaderna skrockar till.
Om mormor och morfar kommer förbi förtäljer inte historien-än.
Andlig spis?
LillA hade sin första dag på förskolan idag.
Eller han gör egentligen ett gästspel där i veckan eftersom
hans far ska vara ledig kommande veckor.
Jag frågade om hans dag och bland annat vad de ätit till lunch.
LillA(berättande): Vi åt potatis och potatis och potatis och......kyckling.Och Jesus.
Jag(frågande): Sa du Jesus?
LillA( glatt instämmande): Jesus.
Jag( väldigt frågande och lite road): Åt ni Jesus?
LillA(nickande): De sa Jesus.
Jag( mycket frågande): Sa de "Jesus"?
LillA(med en ton som att jag är dum i huvudet och ögonen uppspärrade):
Jaaaaaaaaaa! Jesus.
Så man får inte ha skolavslutningar i skolan längre, men att äta
"Jesus" till lunch går tydligen bra.
Undrar om det blir oblater imorgon eller om Jesus är på menyn igen? ;-)
Barn gör inte som du säger....
Jag hade en melt down häromdagen.
Min yngste son är nämligen i en trotsperiod och det är...påfrestande.
I alla fall så hade vi haft en kontrovers då han hamnade i sitt rum för att
lugna ner sig.Själv gick jag till vardagsrummet där StorA satt.
Han tittar upp på mig och ser hur jag riktigt osar ilska.
Han ställer sig upp, ger mig en kram och medan han gör det
stryker han mig över ryggen och säger:
"Såja, såja! Lugna ner dig nu det är ingen fara, andas bara lugnt".
Ibland gillar jag det här med att barn tar efter det man själv brukar göra.
Lite mer än jag trodde ändå....
Jag har länge tänkt rensa i StorAs rum eftersom det känts som han mest haft skräp och inga leksaker.
Idag tog jag tag i det.
Det resulterade i en halv säck med saker som ska till Reprisen och fyra säckar skräp.
Jag repeterar:
F-y-r-a säckar med skräp.
Mitt antagande var med andra ord korrekt.
Menade det omvända kanske?
Jag och grabbarna var och handlade ikväll. När vi gått ut ur butiken slår en oangenäm lukt mot oss, orsakad av stadens ena fabrik.
LillA (med rynkad näsa): Usch mamma!
Det luktar skitko!
Storebror och jag dog av skratt!
Ett år gick fort!
Igår var ingen vanlig dag för det var StorA:s första examensdag!
Det kändes som han nyss började men icket det.
Min lilla stora kille har gått ut förskoleklass och vi fick vara med
om hur hela skolan firade examen på ett härligt sätt!
StorA och hans klass dansade och lyckan syntes på deras ansikten!
Grattis StorA till din examen!
Det har han inte efter mig i alla fall...
För någon vecka sen eller två klev jag in i mittenrummet en tidig morgon, men stannade förstenad. I rummet satt StorA och hans far och pratade siffror.
Maken noterade att min haka låg ohjälpligt på golvet. De hade nämligen hunnit en bit, men började om för min skull. Maken ställde frågorna och StorA gav svaren. Det började med 2+2, sen4+4, sen 8+8.....och ungen räknade rätt, i huvudet, utan att tveka upp till 4096+4096 men levererade tillslut rätta svaret även då efter lite betänketid.
Han är sex och ett halvt år gammal!
Denna förmåga har han inte ärvt av mig vilket jag påtalade för honom.
Ikväll frågade jag om hans skoldag, om kulpåsen jag försökte laga hade hållit ihop osv.
StorA: Jo det gjorde den. Men jag förlorade idag. Jag hade åtta kulor imorse, men förlorade hälften. Hur många har jag då kvar mamma?
Jag: Fyra
StorA: Rätt mamma!
Blivande mattelärare måntro?
Än slank vi hit, än slank vi dit (men inte slank vi ner i diket)
Jag och LillA har rantat ordentligt idag.
Vad sägs om att vi har lämnat storebror på skolan, åkt till BVC för
treårskontroll, åkt till dagis för avslutningssamtal, hälsat på moster A
på hennes jobb, köpt morsdagspresent på stan, ätit lunch med mina kollegor
och varit till tandläkaren för LillAs treårskontroll?
Klockan är inte ens tre än!
LillA var klok och taktikvilade i bilen på väg hem från lunchandet,
men jag kunde ju av förståerliga skäl inte göra detsamma.
Dessutom slog det mig just att det är städdag idag. SUCK!
Ajja.
Lite musik på hög volym så är det väl klart på någon timme.
En ovanligt effekiv dag för att vara jag, så då måååste jag ju delge
på detta sätt så jag kommer ihåg att man kan ha sådana dagar också.
Lev och må!
99 cm lång och 16,8 kg otung.
Nämen en tripp till akuten så här på lördagen kanske...?
Av alla de ställen jag hade hoppats att spendera min lördag på
var inte akuten ett av alternativen jag i förväg trott.
Men LillA ville annat.
Den lilla rackarungen petade nämligen in en halsbandspärla
lite käckt i högra näsborren och den gick baske mig inte att få ut.
Tilllslut ringde jag sjukvårdsrådgivningen och ombads av dem att åka
upp med honom på akuten.
Väl där slet två sköterskor för att få ut den.
Det försvårades något av att en del lampor inte funkade
så vi fick byta rum ett antal gånger.
Pärlan satt lååååångt in mot benet och eftersom det inte
fanns någonting att haka i så blev det lite trixigt.
Efter det tillkallades läkaren Arne, som med hjälp
av en sug och en smal grunka med en krok på tillslut
lyckades få ut den stora, lilla pärlan.
LillA skötte sig exemplariskt, har på heder och samvete lovat
att han inte ska stoppa in fler saker i näsan, och fick sig
dessutom en mjukiskänguru med bäbis med hem för att
han varit så modig och suttit så stilla och tålmodigt.
Slutet gott, tack och lov (avhåller mig från att tänka "tänk om")
LillA:s slutreplik i bilen?
Arne är superbäst på att suga.
Det ni!
Roande
Min dag på soffan livas upp med jämna mellanrum. LillA utövar nämligen sin favorithobby och byter skepnad titt som tätt. Måhända är det här Pippi-kaninen?
Konsten att se det lilla i det stora
Vi besökte en djurpark när vi var på semester. Palmitos park hette den.
Bussresan dit var smidig, och väl framme slogs jag av hur
vacker natur det var.
Både jag, Maken och grabbarna gick runt och mådde bra.
Eller.
Jag tillhör kategorin som tycker det där med fåglar är lite läskigt,
och om det fanns överflöd av någonting på detta ställe så var
det just bevingade djur av alla de sorter.
Jag trotsade min rädsla halvvägs in i parken då det fanns en möjlighet
att ta ett familjekort. Kruxet var bara att det var ett utökat familjekort med
en sisådär sex papegojor. Smågrabbarna höll var sin i händerna, och
Maken fick ta de resterande fyra. Kortet blev bra och av obehaget syns
inte ett spår faktiskt.
Det fanns delfinshow, rovdjurshow, papegojshow och förutom det
djur i överflöd.
När vi närmade oss en ihängnad blev det liv i luckan.
Maken: Kolla killar. En krokodil!
StorA: Och kolla, det bor en sköldpadda där också.
LillA (springer exalterat fram mot fönstret och utropar): KOLLA MYYYYYROR!
Fint att någon uppmärksammar de naturliga inslagen på djurparken liksom!
The winner takes it all...
...men inte i pappas hårda skola! :-)
Hipp hipp hurra för LillA idag!
Det har redan gått tre år sedan den dagen då LillA kom till oss.
Såklart finns det bara en sak en Dorafrälst kille vill ha på sin tårta.
Kvartersbageriet i allmänhet och Susanne i synnerhet rockar på att göra tårtor!
Dora utforskaren passar LillA bra, för han är precis lika nyfiken och cool som henne!
Födelsedagsbarnet hoppade och studsade i sängen när han väcktes imorse av
vår finsång och medhavda paket.
Glad för varenda liten grej (inklusive handduken med Doramotiv vi hittade
på "Grön Canaria"). Jag gillar den egenskapen!
Grattis min LillA på din treårsdag. Jag älskar dig!
Veckans kex
LillA bad mig att vi skulle köra " sjungarspelet" i dag på förmiddagen.
Jag var inte svårövertalad till att spela "Lips" som det egentligen heter.
Vi sjöng båda två av hjärtans lust.
Det intressanta är inte min poäng. Den är i och för sig liiiite imponerande.
Än mer imponerande är antalet poäng LillA fick ihop ( till höger).
Han sjöng nämligen " hej och välkommen till Nimbys värld" hela tiden....
Det var uppenbarligen ett framgångsrikt drag!
Tacksamhet
Ibland slås jag av hur lyckligt lottade vi är.
När det kör ihop sig för oss så är det alltid någon som ställer upp.
Det är en välsignelse att vi alla bor så nära varandra.
Pojkarnas mormor, morfar, farmor och mostrar är inte bara
ett telefonsamtal bort, utan också fysiskt blott minuter bort.
Idag vill jag bara vara tacksam för att de finns i, inte bara mitt liv,
utan också Makens och framförallt pojkarnas liv.
"Vänlighet är smittsamt-låt oss starta en epidemi"
"Kärlekt är det enda som ökar när man slösar med den".
Kramar och ♥/Frida
Deja vu
"När Maken reser bort blir LillA sjuk".
Som vanligt!
Hej feber, vi har inte saknat dig.
Maken saknar jag dock redan.
Här finnes en treårstrotsande tvååring med feber.
Behöver jag ens säga att gnällandet har nått nya höjdrekord på gnällskalan?
Och chokladen är slut.
Katastrofen är nära förestående.
En gammal vän kan göra nytta än!
Han kom in i mitt liv när jag fyllde ett.
När jag var liten var han min bäste vän.
Även när jag blev större.
Det höll i sig till jag egentligen var för gammal.
Han har bott hos StorA sen 2006.
Nu bor han hos LillA.
Han har samma funktion för dem som han hade för mig.
Det där med att ta bort allt som var jobbigt.
StorA använde honom till det för inte så länge sen.
LillA har jag övertygat om förträffligheten också.
För igår kväll, när växtvärken satte in var det inget som hjälpte.
Ja, tills LillA förtvivlat bad om att vännen skulle läggas under benet.
För förstår ni.Han är magisk den där vännen.
Det är mina barn övertygade om.
Det värmer en gammal mjukis att den gamla vännen gör nytta än.
Alla har vi haft vår vän. Här är Nasse. Min, och numera barnens, vän.
Akta er för.....!
Vi såg Gladiatorerna ikväll hela familjen.
StorA, som övar på läsning, försökte lära sig allas coola namn.
Ni vet "Hero", Lynx, Tor, Wolf osv.
Jag frågade helt sonika vilket namn och rörelse han skulle ta om han varit med.
Han ställer sig med ena benet framför det andra, drar ena armen
bakåt och andra framåt (ungefär som om man håller en pilbåge,
fast står snett). Han tittar på mig med en cool min och
deklarerar stolt att hans namn skulle vara "Mörten".
Han tillägger att han skulle ha en hatt på sig.
Respekt.
Från en fiktiv figur till en annan
Vi brukar alltid berätta för barnen att mormor är en häxa.
De tror på fullaste allvar att hon flyger till Blåkulla varje påsk,
men har ju aldrig fått se den där speciella kvasten som hon
åker på eftersom den gömts så väl.
Ni som har barn kanske känner igen spelet "Skylander".
Den har massa karaktärer.
Även om det är StorA som spelar har LillA också sina favoriter.
Hans är "Hex".
StorA hojtade för någon vecka sen och bad mig komma.
Han hade "gjort en grej". Smygagerat präst kan man säga.
För hipps vipps var "Hex" ett minne blott.
Jag brukar ju vara restriktiv med bilder, men här kommer hon,
barnens mormor Elisabeth.
Inte konstigt de tror hon är häxa va? ;-)
