Sorg, saknad och brinnande hjärtan
En halvtimme efter att jag och StorA avslutat vårt kvällsmys
igår hörde jag gråt från hans rum.
Jag (förstår ingenting): Men gubben! Vad är det? Varför gråter du?
StorA (helt förstörd): För att jag inte får leka med "Gajmadons Mäste"
Jag : Men du vet det är sova nu
StorA (halvt hysterisk): Jamen! Att jag inte får leka med "Gajmadons Mäste" när jag
blir vuxen!
Jag: Men såklart får du leka med det när du är vuxen om du vill.
StorA(ännu mer förstörd): Men jag får ju inte leka med det när jag är vuxen och DÖD!
Jag: Det kanske du visst får
StorA(forsätter misströsta): Men jag vill ju ha mitt rum då, precis som det häääär
Jag: Det kanske du får, det vet man ju inte.
På nåt sätt hade han lyckas komma in på döden-döden igen.
Ständigt återkommande denna följeslagare, och man vet aldrig
när den visar sig.
Morgonen inleddes med att StorA kastade ner sitt täcke och kudde på
andra sidan dubbelsängen och med darr på stämman förkunnade att
han saknar sin pappa.
När vi steg upp började han sjunga "Heart's on fire, heart's on fire.
Burning, burning with desire" om och om igen.
Känns som ett helt okej sätt att börja lördagen på
Speciellt eftersom jag fått fem timmars sammanhängande sömn
inatt. Det, mina vänner, är inte kattpiss!
Ha en bra lördag!
♥
Frida
Fin kväll efter en lång dag
och de spenderade eftermiddagen på Nimbys värld.
Sen ville ha inte hem så han åt middag där också.
Det var ett mycket nöjd (och aningens trött) kille som
mös med mig på kvällen.
Vi såg "Prinsessan och Grodan" (och skrattade högt tillsammans),
åt varsin chokladkaka och toppade det hela med att jag läste
ur nyaste Bamse för honom.
Så.
Trots min sömnbrist och dåliga energi fick vi en fin kväll tillsammans.
Det är nog för mig.
Nu lockar sängen.
Kram!
/Frida
You say "Tomato", I say Bullshit!
Rösten har återvänt något så när, men febern håller
mig fortfarande i sitt grepp. Känns dock skönt att
kunna kommunicera igen. Det är inte direkt lätt att
vara småbarnsförälder och inte kunna få fram ett ljud.
När LillA sov passade Maken och StorA på att dra på stan.
StorA fick en HeroFactory-robot av sig far och de
passade också på att fika.
StorA: Pappa! Då vi kommer hem ska jag bygga HeroFactory med dig!
Maken: Men StorA, jag tror du kan bygga den själv för du är ju så duktig.
StorA: Men pappa! Så där säger du bara för att jag ska bygga den själv.
Som Maken själv sa: Ibland är han för smart.
Eller som jag sa: Genomskådad av en femåring.
(Upp) Skatt (ad)
Fem glada barn, blev allt gladare och stojigare vart tiden gick.
Ungefär så kan man sammanfatta kalaset.
Efter presentöpppningen spontanbyggde de ihop en robot tillsammans och
sedan blev det att sätta sig till bords.
Minitårtorna (som inte bara var snygga, utan fantastiskt goda) uppskattades
av dem allihopa. Det var faktiskt lite roligt att se. Jag beställde dem på
Kvartersbageriet här i stan om någon blir sugen på att göra detsamma.
Efter fikat hade jag förberett en skattjakt.
Följande sms:s gick ut till arbetande Maken kvällen innan kalaset:
"Hej!
Jag har gjort en skattjakt med ledtrådar.
De finns bla på kaffeburken, under mattan, i mina skor, på tv-dosan,i frysen etc.
Poängen är: Upptäcker du en lapp nånstans ta inte bort den eller säg/visa
för StorA var den är. "Skatten" är i städskåpet så den dörren öppnar vi inte
imorgon innan kalaset".
Maken skötte sig så allt var intakt till själva genomförandet.
Däremot fick Maken inte vara med på festligheterna.
Han tog den extremt gnälliga LillA med sig och hälsade på sin mor istället.
Mycket skönt för alla inblandade.
Skatten bestod i alla fall av påsar med ett Nalle Puh kinderägg, ballong,
en liten tablettask,en "tuta (ni vet en som rullar ut) och larver som blinkar
när man bankar dem mot nåt. Försökte tänka till eftersom det var mitt i
veckan så det inte skulle blir för mycket sötsaker.
(Ja, jag är mogen nog att prata pension)
Kvällen hann bjuda på spontandisco också, och StorA somnade inte förrän
bortåt tiosnåret. Han var, för att säga det milt, aningens uppspelt.
♥
Frida
Premiärkalas!
Jag är fortfarande på benen. Febern håller sig på replängds avstånd så
då är det ju ingen fara på taket.
Ikväll när barnen har somnat ska jag förbereda för morgondagens begivenhet.
StorA ska nämligen få ha sitt första barnkalas!
Har inte sett någon anledning till det tidigare år faktiskt, men nu är han
tillräckligt stor enligt mig. Det blir bara en handfull som får komma har
jag bestämt och vi har naturligtvis lagt inbjudningar i postlådan.
Bara det var ett äventyr tyckte StorA.
StorA längtar mest för att enligt honom så är det
"Den som har kalaset som får bestämma". Det spelar ingen roll vad jag
säger, han har redan bestämt sig för att så är fallet.
Nåja.
Ska försöka hitta på någon smart, lämligt inneaktivitet som kan utföras
i vår lilla skolåda.
Hoppas ni får en bra kväll!
♥
Frida
Lördagsmorgon
barn är att få sova till man vaknar av sig själv. Detta konstaterade
jag tidigt imorsen. Men trots allt har förmiddagen varit bra.
Vi har tagit det lugnt i soffan, och sen klädde vi oss.
StorA visade sin nyfunna talang: Cykla utan stödhjul.
En tår i ögat visade sig hos mamman när
"Liten blir stor"-känslan övermannade henne.
Tydligen började hon i samma veva omnämna
sig själv i tredje person. Det kan blir väldigt irriterande i längden.
Lite studsande på studsmattan blev det, en stunds gungande,
en stunds jagande av vuxne mannen i familjen som klippte
gräset. En stunds lek som Indiana Jones hanns också med.
Tydligen behöver man bara ett flytrör i frigolit som rekvisita.
Väl inne lekte pojkarna i StorA:s rum.
Leken bestod mest i att LillA tog StorA:s legogubbar och
StorA blev galen och tog tillbaka dem.
Således blev både jag och LillA försatta i exil.
Snart lunch och ikväll får vi middagsbesök av storasyster med familj.
Härlig lördag med andra ord, trots den tidiga uppstigningen.
Ha en fin dag du med!
♥
Frida
Oborstad
Maken (helt vanlig ton): Vet du StorA, nu är det dags att städa ditt rum.
StorA(indignerad) : Vet du pappa. Nu är du oförskämd!
Maken(helt ställd): Jaha?
StorA (muttrande): Komma så där utan att säga till i förväg....
Trevlig helg!
♥
Frida
Att inte bara sälla sig till raden
Vid läggdags låg jag och StorA och mös.
Eftersom jag varit borta till ganska sent så pratade vi mycket.
Jag frågade om hela dagen och hans svarade.
Tydligen hade något barn fyllt år för de hade ätit glass
och sjungit för henne. Fast StorA hade inte det.
Han vågade inte. Han vill bara sjunga för mig sa han.
Jag (lockande): Men du? När det är Lucia sjunger du för mig då?
När ni har luciatåg med dagis.
StorA(rynkar pannan): Vad är luciatåg?
Jag: När ni är lucior, tomtar, stjärngossar eller pepparkaksgubbar.
StorA (exalterad): Eller spiderman!
Going nuts
Tre timmar blev det idag och det hade gått bra,
även om han hade varit lite ängslig idag vid några tillfällen.
Imorgon börjar det "på riktigt" förutsatt att ingen blir sjuk
(vilket känns högst trolig tänker hon luttrat).
Hade tänkt skriva nåt sentimentalt, men StorA stör mig hela tiden.
Han har bestämt sig för att äta upp den ömme faderns pistagenötter,
men lyckas såklart inte få upp dem själv så han springer hit i tid och otid.
Nya taktiken är att säga att "mamma den här vettu. Den hääär ser så god ut".
Så jag skalar, han äter, hämtar en ny och kommer tillbaka.
Kontentan?
Ingen som helst aning.
Men sentimental känner jag mig helt plötsligt inte.
LillA har somnat så jag ska passa på att sträcka ut mig på soffan.
Har städat hela jäklar huset, inklusive vaskat golven.
(ja det är sant mamma, plocka upp hakan från golvet) ;-)
Den rörelsen gillar inte min nacke kan jag säga.
Nej.
Faktiskt inte ett endaste dugg.
Oj.
Nu var det tydligen en nöt som såg "fantastiskt god ut".
Bästa att sluta.
Jag har ett par till att ta hand om...
♥
Frida
Dramatik i slutet
Det var extremt dramatiskt i slutet på matchen och när
slutsignalen ljöd var vi många i publiken som var både
förvirrade, förvånade och upprörda.
Allt detta bleknade dock fort med tanke på vad som hände.
StorA hade hittat en kompis som han lekt med under matchen.
Pojkarna hade fått lov att sitta i ishallen och kika på hockeyn,
mot att de inte skulle gå iväg annat än för att joina mig och
den andra mamman vid lekplatsen bredvid fotbollsplanen.
Funderationerna efter matchens slutminuter bleknade snabbt
då vi äntrar ishallen och inser att barnen inte är där.
Hon letar vidare inne, jag ute.
Jag möter några bekantingar som stannar med småbröderna
till de försvunna pojkarna. En går och letar vid entrén.
Jag och andra mamman fortsätter leta ute åt varsitt håll. J
ag ber till och med speakern ropa efter dem, vilket han gör.
I samma veva dyker de upp.
Glada i hågen har de lekt bakom ett försäljningstält, blott
30 meter från där vi stått, ovetandes om dramatiken de skapat.
Fy fasen så rädd jag var! Fyyyyyyyyy!
Hjärtat bankade i hundraåtti.
Jag var gråtfärdig.
Sen lättad.
Nu ligger han såklart till sängs.
Har lika svårt att somna som igår.
Men jag är ack så glad att han är hemma hos mig.
Och nej.
Nästa gång får han inte vara annat än i mitt synfält hela tiden.
Dumt av mig att låta han gå så långt bort "själv".
Gör om-gör rätt.
Det blir mitt motto ett tag framöver.
Till jag känner mig trygg igen.
♥
Frida
Säg hur? Säg hur? Säg hur blir man större?
Han grät han för att det var för mörkt, och tjuvarna
skulle krossa ett fönster och ta honom.
Han grät för att den fågelfjäder som hittades idag,
också glömdes när vi var på promenad.
Han grät han för att bandet med Smurfarna slutade
mitt i "sagan" och man skulle vända sida.
Han grät när jag försökte förklara varför det blev så.
För hur förklarar man för en snart-fem-åring, van att
allt fungerar med en knapptryckning och som för
första gången sett ett kassettband, att man spelat av
det från en LP-skiva? Och att det inte bara är att
få tag i sagda saga för att göra en ny inspelning då
sagda band låter "lite trött" på sina ställen.
Jag lyckades inte.
Det är så svårt för mig att inte bli arg när han ropar
från sängen. När han gnäller. Men värst är det när
han gråter. För jag kan ju inte säga att det är löjliga
saker han gråter över, eftersom det är blodigt allvar för honom.
Så jag kramar. Jag lyssnar. Han lugnar sig. Han lär sig.
Vi hann lyssna på Smurfarna tillsammans. Jag förundras över
hur mycket jag kommer ihåg, vilket är nästan allt.
Tillsammans med Monchicci är det nog bandet som rullade
mest i mitt rum när jag var liten.
Jag har lyckats hitta den på en cd-skiva, men än inte hittat
Smurfarna. Om det är någon som kan hjälpa till så hojta gärna!
Smurfarna med kvalité. Innan det där "smurfhitsskiten" kom.
Hur det slutade?
Tillslut fick min lilla stora kille krypa upp i bortresta pappans sida på
sängen eftersom klockan då var 22:43 och mamman var trött.
Då hade det hela pågått i över två timmar.
Jag är ju ändå bara mamma, med ett mammahjärta som ibland
blöder lite extra. Trots att hans bekymmer är ack så värdsliga,
är känslorna starka.
Lite extra närhet kan inte skada sådan gånger tycker jag.
♥
Frida
Tröttnar nog aldrig
Jag hade nämligen, i det närmaste, en sömnlös natt.
Personligen hade svårt att sova och LillA hade nattskräck.
Så fort jag höll på att somna, grät han.
Nästan så jag tror han har ett sjätte sinne för sånt... *muttrar lite*
Som tur var hade jag en date idag på Nimbys värld tillsammans med
en kompis med dotter. Barnen hade riktigt roligt, och vi vuxna också.
Hur kan det bli fel i trevligt sällskap liksom?
Dock börjar man kunna stället vid det här laget.
Bara det faktum att jag kan den mesta dialogen, och hela sånger i
barnshowen säger ju faktiskt en hel del.
I leklandet träffade vi på en kille med samma namn som LillA.
Detta hann jag och hans farföräldrar precis konstatera innan
jag säger "Kom nu LillA" och sträcker ut handen mot min son.
Den andra killen är blixtsnabbt framme, tar min hand
och börjar gå med mig. *skrattar*
Nu ska jag vila på soffan ett slag då LillA däckade när vi kom hem.
StorA raggar en kompis och svärmor kommer hit lite senare.
Känns som lördagen kommer fortsätta vara toppen (minus sömnbristen då)
Lev och må!
/Frida
StorA släpper lös
StorA:s förslag på present?
En fis.
Han är så mycket (snart) fem.
Desperation
Du vet att du är desperat då du, efter att barnen envisats med
att vara med dig i världens minsta tvättstuga , frivilligt sätter
igång Teletubbies och "tycker att det känns mycket bättre".
För vet ni hur j***a irriterande den där scenen med att öppna
en dörr är egentligen? Förmodligen så de skulle kunna använda den
för att knäcka krigsfångar utan blodspillan, hunger eller fysisk tortyr.
Den är till och med så allmänfarlig att den inte ens går att hitta som
klipp på Youtube. Det, mina vänner, måste ju vara det yttersta beviset
på hur hemskt nåt kan vara. För att inte tala om desperationens grad
hos undertecknad....
LillA på upptäcksfärd i världens minsta Tvättstuga. Det tog en halv
minut när inte mamma var där och försökte sortera tvätt....
Sent skall syndaren vakna!
Strax före nio steg han upp.
Han hasar in i vardagsrummet där jag och Lillebror myser i soffan.
I dörröppningen tvärstannar han och börjar sen dansa.
StorA (dansandes och sjungandes): JAAAAA! Mamma är uppe!
Mamma är uppe! Mamma är uppe!
Jag (skrattande): Japp! Mamma är uppe!
StorA (glatt): Sover pappa?
Jag (leende): Nä. Han är ju och jobbar vet du.
StorA (kastar upp händerna i vädret och ropar som om han vunnit
en viktig match): JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
Jag tycker StorA är liiite otacksam för att hans far stigit upp nästan
varje morgon denna sommaren och låtit mamman sova. *nickar lite*
Fast mest är jag nöjd för att jag uppenbarligen är favoriten.
*lägger av ett gapskratt värdig den elakaste av elakingar*
Sjunger på sista versen
Minns inte när det hände senast! Förmodligen står det någonstans på bloggen
eftersom jag med all säkerhet beklagade mig å det grövsta.
Fast det är svårt att inte tycka det är lite mysigt ändå.
Just nu är han med vovven och bilen i sitt rum.
Det som gör det hela sötare är att jag kan höra honom sjunga för sig själv.
Mammahjärtat smälter och nostalgin tränger sig på återigen.
Snart väntar ju vardag för oss allihopa, och det är en vardag som innebär att jag
får jobba med det jag vill, men santidigt att barnen är på Förskolan istället för
med mig. Då är det skönt att veta att jag inte ska jobba heltid så vi kommer få
gulddagar tillsammans i höst också. Det känns faktiskt väldigt bra!
LillA förflyttade leken och sången till vardagsrummet istället
Lite mer action än vad jag räknat med
Jag ville att StorA:s första biobesök skulle bli minnesvärt.
Min tanke var att vi skulle gå och se Bilar 2 i "vanlig" 2D, men det gick inte.
3D fick duga tänkte jag och bokade biljetter för oss ikväll.
Det har varit regnigt och stormigt ute idag.
När vi tog på oss regnjackor blev StorA tveksam.
StorA(bekymrad): Men mamma! Måste jag ha alla de här kläderna?
Jag (glatt): Japp
StorA (mer bekymrad): Hela tiden?
Jag (förklarande): Nä, vi tar av jackan när vi kommit in på bion.
StorA (onöjd): Men jag vill ju ta av byxorna också!
Kalsongmannens son talade igen.
På bilresan in ringer telefonen.
Maken berättar hur LillA gråtande kommit gående från hallen
när vi stängt dörren och åkt. I handen bar han sina sandaler.
Tydligen ville han följa med, men som StorA nöjt sa när jag återberättade
anekdoten: "Han var inte tillräckligt snabb".
På vägen in hann StorA också upplysa mig om att " vi vecklades ut från apor".
Försök hålla er allvarliga när ni hör nåt sånt. I dare you!
Vi laddade upp inför bion med middag, fika och mer surr.
Väl på plats var kön väldigt lång så bion kom igång lite sent.
Eftersom vi såg "Bilar" känns det inte som en spoiler
när jag avslöjar följande:
När första loppet i filmen ska till att starta hörs ett ringande ljud
som vi alla tror hör till sekvensen.
Det står dock snart klart att det är brandlarmet som ljuder och
vi lämnar lokalen.
Efter att ha väntat ute i närheten av ytterdörren får vi besked att det var
falska alarm och får återvända in.
StorA avslutar filmen sittandes i mitt knä då vi varit på språng från fem.
Han undrade lite uppgivet varför filmen var så lång.
Visst blev hans första biobesök minnesvärt må jag säga.
Undrar om han kommer att förvänta sig så här mycket action varje gång?
Trassel
säger att de såg film tillsammans med barnen.
Kanske vi inte är som alla andra helt enkelt?
Alternativt ljuger alla andra.
Vi satte oss ner för att se "Trassel" tillsammans.
StorA pratade sig igenom hela introt.
Det resulterade i att vi konstanst fick svara på
frågor om "varför gjorde hon/han/den/det så". Typ.
Genom hela filmen.
LillA blev galen och började skrika efter våra godisskålar.
Förresten, skrev jag "skrik"? Det var mer som bröl.
Mer än en gång önskade jag att den svenskdubbade filmen
hade undertext om jag säger så.
Sen klättrade barnen ömsom på fadern, ömsom på modern.
Mot slutet blev det spännande och StorA satt äntligen som ett ljus.
När eftertexterna rullade dansade jag, StorA och LillA runt.
Maken mumlade nåt om "Shaken baby" vilket förtog lite av den
goda stämmningen som uppstått.
Nu har LillA stoppats i säng, StorA städar till tonerna av
"Stilla Natt", jag bloggar och Maken kisar mot TV.
Allt som vanligt i vår inte så vanliga familj med andra ord.
Filmen då?
Japp. Den var bra, men jag ska nog se en gång till
bara för att vara säker...
Ha en fin lördag!
♥
Frida
Nytt soundtrack?
Lite då och då hörs han ta ton och man hör då;
♪♫♪ Harry Poppular Harry Poppular Haaaaaarry Poppular ♪♫♪
(Jag tror han kan ha inspirerats av de Harry Potterfilmer
han fått se med mig, men jag kan ju inte vara riktigt säker...)
Ni kan ju alltid lägga till denna slagdänga när ni dansar runt
Midsommarstången idag vetja!
Ha en fin midsommar och ta hand om er och era nära!
♥
Frida
Lösningsfokuserad
Nä.
Det är inte StorA som leker.
Det är jag som försöker lösa Makens problem med ljuskänslighet.
Själv tyckte jag det var en bra idé, men av någon konstig
anledning så åkte den av fort igen.
Kanske det var mitt råa skratt och smattrande med kameran som
fällde avgörandet?
Just saying!