Alla kan förändras antar jag...
...och tydligen är det sant.
För visst verkar det som Gollum blivit lite klokare med åren helt plötsligt?!
Bitter sanning
Stoppa pressarna!
Häst i nötkött i all ära, men jag blev allvarligt oroad över denna reklamskylt i ostdisken....
El-fel?
Jag vet inte jag, men om detta är sant så borde vår räkning vara rätt hög.
Inte springer vi omkring särskilt mycket här hemma.... ( syftar på tredje rubriken).
Ja, och håller oss hemma gör vi också, inte byter vi villa heller titt som tätt.
Måste man har ingenjörsexamen för att öppna en sån här?
Jag minns nu.
Vad får man skriva egentligen?
När man mår bra?
Jaha?
Alltså. Eftersom jag är aktiv på Facebook vet jag vad en "facerape" är( om än jag än aldrig varit utsatt för en). Frågan är vad det här ska kallas? (Och finns allt på ICA?)
Jag kan inte hålla mig...
genom en stor arbetsplats här i veckan. Överallt stod det "semester".
Alla hade dessutom pimpat sina tavlor med en smiley eller ritat en sol.
Med tanke på vädret kan man ju lätt tänka att de känner sig lurade...
Försöker bringa ordning i kaoset
EM i fotboll har dragit igång till min förtjusning och Makens sorg.
Han tvingas dock titta på matcher med mig (ibland). Danmark vs Holland spelades då Maken tar till orda.
Han undrar helt sonika varför inte lagens matchställ (min översättning då han omtalade dem som "kläder") inte är detsamma som nationernas flagga.
Jag förklarar tvärsäkert att det visst är så. Danmark har vitt med röda siffror för de är bortalag och således inte kan har sina röda tröjor.
Holland spelar traditionsenlig i sina orangea tröjor.
Sen känns nåt fel och jag gör naturligtvis det enda rätta.
Jag googlar.
Hittar Hollands flagga.
Så nu vet jag inte riktigt vad jag ska säga.
Var kommer det orangea med i bilden?
Och varför är det så svårt att stava orange rätt?
Det kan man också fundera över en regnig söndagsmorgon.
Bild via googlesök
Långsamt farväl
Det känns som maj flyger fram fastän den just startat.
Det känns som att tiden är för kort innan juni är här.
Det känns som om jag hela tiden säger hej då.
Det känns jobbigt att ta avsked.
Det känns jobbigt.
Det känns.
Men min verklighet består av det just nu.
Som vikarie vet jag att man glöms bort när man går vidare till annat.
Kanske skulle det kännas bättre om jag visste vad jag går vidare till.
För vidare måste jag, varken jag vill eller ej.
Jag vill inte, men har inget val.
Jag vill inte.
Det känns jobbigt att gå vidare.
Det känns jobbigt.
Det känns.
Jag fortsätter med farväl.
Ett långsamt farväl.
Husplaner?
Plötsligt kommer lusten att flytta till nåt större, eller nyare.
Som ett brev på posten kommer då tankarna att vi har det
rätt så bra här ändå.
Det följs alltid av tankarna kring det jag skulle vilja göra med vårt hem.
Som att förlänga garaget så vi kunde få det dubbelgarage
det egentligen är. Eller ta bort garderobsraddan i
långa hallen och istället få ett luftigare kök med köksö.
Då skulle vårt hus i layouten se ut ungefär som ni ser där nere.
(Jag har använt den gamla hederliga metoden "kalkeringspapper och blyertspenna"
för att lyckats med ritningen. Jag är gode nöjd att jag kom ihåg hur man gör)
Bara hålla tummarna för att jag vinner på Lotto på onsdag så det hela blir av....
Om de gör en remake...
...av "The Addams Family" kan jag nog lätt landa rollen som Kusin Det.
Med andra ord är det nog dags att jag klipper mig snart.
Nämen vad hände där?
prenumerant på Bloglovin.
Något måste gått väldigt, väldigt fel.
Jag ska be honom vända trollformeln så du hittar tillbaka. ;-)
Jag hade helst velat slippa säga "vad var det jag sa"....
Inte för att jag ville ha rätt.
Men med dagens "stora nyhet" i åtanke så kan jag tyvärr
konstatera att jag nog hade rätt redan då.
And I'm still not diggin' it.
Alla ordnar sig (bara man får oroa sig riktigt ordentligt först)
någon fler gång.
Orsaken är att jag inte sovit på en vecka.
Han härleder det till resfeber
Tyvärr har han inte helt fel.
Jag gruvar mig för flygresan. Riktigt så jag ligger på nätterna
och funderar över den. Må då vara den mellan Arlanda och Gran Canaria,
för då har jag ju sällskap. Dock ska jag åka själv ner till huvudstaden.
Jag har gjort exakt det förr, och klarat av det.
Jag kommer klara det den här gången också.
Om förmågan att gruva sig skulle vara en mästerskapsgren
skulle jag nog har guldmedalj. Däremot är jag inte per automatik
en negativ grubblare. Jag tror att i grund och botten löser sig allt,
bara man får oroa sig riktigt ordentligt först.
Det andra som håller mig vaken i grubblerier är att jag har
en så motsägelsefull känsla i mig.
Å enda sidan ska det blir så skönt såååååå sköööööönt att
bara "vara vuxen" en hel vecka ( i trevligt sällskap)
Å andra sidan har jag aldrig, och då menar jag aldrig, varit ifrån
mina barn så länge och jag vet att jag kommer att sakna dem.
Ofantligt.
De kommer dock ha det superbra här hemma med
Maken så det är inte en del av orosekvationen.
Är det bara jag som kan känna så när det gäller att åka från barnen?
Nä vet ni vad?
Nu får det vara nog med I-landsruelse.
Imorgon ska jag packa klart har jag bestämt.
I natt ska jag sova har jag också bestämt.
Det är dags försöka lämna oroskänslan till förmån för "det ordnar sig-känslan".
Så det så!
♥
Frida
Försvårande omständigheter
När man i sitt arbete bara använder rösten för att utföra det
är det ganska olyckligt att tappa rösten.
Min dag har därför varit rätt svår.
Det som gör avsaknaden av röst änmer stressande är att
jag har konsert med kören på söndag.
Kommer rösten att återkomma med full volym innan dess måntro?
Håll tummarna!
Högtidliga funderingar
samma tanke....
Ska vi bygga ut huset så vi äntligen rymmer en julgran?
Det är kört!
På väg till nästa möte transporterar du dig med
en av familjens bilar. På håll ser du hur en bil
kör genom en rondell, på väg mot stan.
Du kisar lite.
För bilen såg ju ut exakt som er bil, till och med
smutsmönstret är detsamma.
Du funderar.
Maken skulle ju på möte i en annan stad.
Varför kör han då mot centrum i boendeorten?
Du funderar över detta i en kilometer.
Plötsligt kommer du på det.
Felet är att bilen DU sitter och kör är bilen "du såg".
Min slutsats är att jag behöver verkligen helg.
Vad är din?
♥
Frida
Är det någon som är med mig?
om det är någonting av det som sker just nu som
jag kan påverka. Det är långt till nästa val, så
där kan jag inte göra nåt.
Men dagstidningarna kan jag markera mot.
Jag beslutade därför mig för att göra nåt.
Från och med söndag 16/10 till söndag 30/10 ska jag inte gå
in på varken Aftonbladet, eller Expressens, hemsidor.
Jag vill visa att jag inte godtar deras skvallerjournalistik längre.
Det enda de förstår är minskande besöksstatistik (på webben),
och minskad försäljning (på pappertidningarna).
Blir vi tillräckligt många kanske de börjar fundera över vad vi vill läsa
när vi kikar in hos dem.
Jag vill att de kritiskt granskar samhället på faktabaserad grund.
Om du känner som mig, häng på och sprid vidare.
/Frida